Barnsligt.
Idag så målade jag med flytande tusch och det gick lite över styr när jag egentligen skulle ägna mig åt mönsterrapportering.
Jag använde mig då av en blåsteknik A la nittio-tal.
Det var på nittiotalet som jag gick hos dagmamma. Då tog man lite vattenfärg, ett sugrör, blåste som sjutton, och vips så. Det var väl inte riktigt vad jag gjorde idag men principen är den samma.
Fantastiskt nostalgiskt faktiskt.
Eller?
Allt som jag ser är bara tomma ord.
Skogstokig?
Jag tog mig ut i skogen med min otroligt dåliga kamera för att testa någonting nytt.
Det gick sådär.
Jag skulle behöva en assistent med kamera till nästa gång, någon?
Tackochhej.
Konstlad, onaturlig, tillgjord.
Jag kom att tänka på själva ordet klippkonst som jag har fått för mig att sätta prägel på. Och vad det är för någonting, vad det betyder, vad det innebär.
Det jag kom fram till var att det kan vara precis vad man vill att det ska vara.
Man kan tolka det precis hur man vill. Bara det sätter igång någon slags tanke.
Man kan tillexempel själv agera mall; som ovan.
Tyngdlös, låst, fast i samma rutin.
Konst är dyrbarare än korv.
En sak som jag alltid funderar på när jag ska börja skapa någonting är att sätta ord på vad det ska bli.
Jag kan använda mig utav olika ledord eller en ledande mening tillexempel. Ordet ledord säger sig självt.
Jag tycker om att leka med färg och ord, tankar och verklighet.
Och vips så uppstod denna bloggen, klippkonst.
/Cecilia.
ps. perfektion är inte min grej.
