klippkonst

Jag känner mig hopplös.
Jag blir galen.
Och när man blir det, och känner sig så.. Då känns det ganska bra att vara ledig.
Och att slå på ettan och titta på hemma hos.
Och att göra en stor frukost.
Och vara ensam.
Och samla tankarna.

Det svåraste som finns.
Men jag ska tydligen tänka som om att jag har en låda.
Där jag samlar allt, och tar fram en tanke i taget.
Så. Fram med lådan, nu kör vi!

Äh. Det finns ingen jävla låda, bara en stor trasig flyttkartong.