klippkonst

"Hon kastar jord på kistan för att det är så man gör, ber till gudar hon inte tror på och försöker besvärja honom tillbaks. Sen tänker hon att en ståtlig gran ska växa upp just precis där, och om hundra år ska de hugga ner den för att den är den präktigaste av alla, och så lever han vidare på det sättet. Eller så tar de den ändå och gör pappersmassa av den, då ska hon börja skriva brev på papper igen. Och lyrik. Som om hon fortfarande levde då."